Kvällen igår spenderades hemma hos Rasmus, min kusin. Mer än trevligt!

Igår när jag skulle lägga mig så började jag fundera, började tänka på hur mitt liv ser ut, och hur det har förändrats. Ser man tillbaka på 1,5 år så var jag en helt annan människa. Då var jag en blyg, ganska osäker, tillbakadragen och en alltför snäll människa. Kan det vara för att jag var trygg i den relationen som jag var i just då? Så pass trygg att jag kände att det räckte? Nu när jag kollar tillbaka så är jag jäkligt nöjd med min resa, nu lever jag det liv jag vill leva, jag är den personen jag vill vara, ofcourse så har jag mina stora brister, det är okey. men en människa kan inte vara perfekt, så är det bara.  Jag har kommit fram till att man måste välja sina vänner med omsorg, för det är de som är ditt liv. Man kan inte ta till sig alla, man kan inte hjälpa alla, man är inte någon jävla gud. kanske låter hårt? Men tidigare lyssnade jag på alla, alla kom till mig med sina problem, till slut var jag full av andras skit. då mår man helt enkelt inte bra! Jag lyssnar fortf, jag lyssnar mer än gärna  när mina vänner behöver mig, nu lyssnar jag med hjärtat och jag har inte 100 människor som står på kö.