J, som jag inte har träffat på ca 6 år, eller ja vi har träffats ute och så men har inte umgåtts på så länge , träffade jag idag. Det är konstigt, sist vi sågs var vi barn, 2 små kids som var dödsförälskade i varandra och trodde att det alltid skulle vara vi. Tiden har gått, saker och ting har förändrats, vi har blivit äldre och förhoppningsvis klokare. Men ändå så är vi i grund och botten samma människa, det märks då man fortf kan prata om allt och då det känns som att vi sågs för någon vecka sen. Du är great!

Sen har man vissa människor, sina vänner som man kanske inte har träffat på några månader, som bara försvinner och som till slut blir en främling, en person som man inte längre känner.
Märkligt hur livet kan vara ibland...