Hängde lite på fejjan och hamnade på Apelrydsskolan sida.
Hittade min gamla mentor där, kände plötsligt att jag blev tårögd. Vilken fin människa.
Tiden på Apelryd formade mig nog ganska så mycket som människa..att flytta hemifrån och bo på internat när man bara är 16 år gammal..ja det är rätt tufft. Helt plötsligt var man tvungen att stå på sina egna ben och bli vuxen.

Kommer inte riktigt ihåg vad det var som gjorde att jag sökte mig dit..kan varit en blandning mellan att jag tyckte att jobba som kock vore kalaskul, att flytta hemifrån var coolt, att Båstad kändes häftigt, att jag ville göra något annorlunda, jag behövde en förändring i mitt liv,  att jag inte ville göra som alla andra och börja i Hässleholm.
Jag är nog sån som person, jag gillar förändringar..för annars blir jag så lätt trött på saker och ting. Det kan ju också låta fel..nu menar jag inte att jag tröttnar på människor i mitt liv..absolut inte! Men jag vill att det händer saker. Livet blir vad man gör det till, så varför inte försöka göra så att det blir så bra som möjligt? Oftast krävs det en förändring för att något ska hända. Det är vad jag tror iaf.




Kan ibland ångra att jag inte gjorde mer av det hela och bara njöt av tiden.

Kock blev jag inte..men vad spelar det för roll? Fick så mycket mer med mig därifrån.

Kolla vad fint det är där, finare skola kan man inte gå på:

www.apelryd.se

Man borde åka dit och hälsa på


Vad ville jag ha sagt med det här inlägget?
Vet ej

Ciao