Konstigt..
ja..vad kärleken kan göra med en. Jag är inte personen som gråter speciellt ofta, verkligen inte..och absolut inte framför folk. Men i söndags när jag sa hejdå till Rickard på stationen så började jag gråta, på riktigt. Det hela höll på i ca 1 timme. Helt galet. Oj vad jag älskar denna karl.

Blir mycket kärlek och mycket Rickard i bloggen nu..
men jag måste bara skriva om det..för det är fantastiskt.

Annars, storstädade igår då ett ungt par skulle kolla på lägenheten idag. Det verkade intresserade så vi hoppas dom tar den. Hade varit skönt.

Är mer än nervös, och värre kommer det att bli..
Ska ta och vaccinera mig imorgon, är väl lika bra.
Jag är verkligen livrädd för sprutan, men då jag har gått och blivit en stor flicka nu så tänkte jag klara detta själv..utan min mor, en vän eller utan min kärlek. Hoppas inte jag svimmar.

På kvällen blir det bowling med jobbet, det ska bli kalaskul.

Nu ska jag ta läsa lite och sedan sova.

Natti